ÖPPET BREV

Borg skriver att debatten präglas av begreppsförvirring kring ord som sekulär, samhälle och stat, så att deltagarna får gissa vad andra menar. Hon hänvisar till en DN-artikel som hon varit med och skrivit, daterad till den 10 september i inlägget, och upprepar definitionen därifrån: i ett sekulärt samhälle får mänskliga rättigheter inte åsidosättas för religiösa dogmer, och religion är en del av samhället utan att styra lagstiftningen, domstolarna eller utbildningen.

Utifrån detta menar hon att den offentliga makten ska vara livsåskådningsmässigt neutral, medan enskilda människor naturligtvis inte är det. Hon avvisar tolkningen att hennes ståndpunkt angriper religionsfriheten. I stället hävdar hon att religionsfriheten skyddas bäst i sekulära samhällen och att hon aldrig har sagt att samhället ska vara fritt från religion.

Brevet bemöter namngivna kritiker, bland dem statsvetaren Marie Demker och etikern Susanne Wigorts Yngvesson. Borg räknar upp företeelser som har försvarats med hänvisning till religionsfriheten men som den svenska staten inte tillåter, som exempel på att staten sätter gränser. Hon ställer detta mot diktaturer som har försökt undertrycka religiösa uttryck och menar att rätten till liv och hälsa väger tyngre än många andra rättigheter.

Den andra halvan beskriver vad Borg kallar en kampanj mot henne på nätet, som enligt henne främst kommer från prästkollegor: kommentarer på Facebook, hot om brev till biskopen och domkapitlet samt en artikel till Kyrkans tidning som hon uppger var alltför kränkande för att publiceras. Hon förklarar också sitt medlemskap i Fri tankesmedja, betonar att medlemmarna enbart företräder sig själva och beskriver hur formuleringen om att arbeta för sekulär etik och politik bör läsas i sitt sammanhang.

Inlägget avslutas med hänvisningar till kolumner om debattklimatet av Lena Andersson (DN) och Annina Rabe (SvD). Dessa länkade texter behandlas inte här.